"efter döden kommer detdär med att bli utbytt. ibland kommer paniken med död. ibland med att jag inte räcker. att jag är utbytbar i alla mina relationer. min mamma kan skaffa sig en ny dotter. för min bästa vän är jag bara en i mängden. och för min pojkvän är jag ett tidsfördriv, ett plåster på såren eller någon som duger, sålänge. det är vansinne. men det är också verklighet. öronbedövande jävla panik."
Det som står ovan är skrivet för några dagar sedan. Det är min verklighet, det är den ensamma sanningen, jag är utbytbar. Idag vet jag, såklart, att det är mig min pojkvän vill bo med, att det finns anledningar som gör att jag och min bästa vän hållt ihop genom ur och skur i massa år, och att ingen annan dotter är jag. Förlamande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar