Jag har länge tänkt skriva om kriget som mitt huvud och min kropp för mot den konstanta oron som bor i mitt bröst, om panikångesten som kan genomsyra allt jag gör och om det svåra med vardagen. Jag ska göra det snart. Men först måste jag samla på mig de orden jag kan komma att behöva. Så till dess kommer det vara tyst här.
Vi hörs snart,
Caroline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar