now I know how Joan of Arc felt.

jag slutade andas
det gick minuter innan luften återfann sitt hem i mina lungor
alla mina celler skrek
det gjorde så ont att känna
så ont att finnas
finnas på riktigt
luften gick ur mig
som en uppblåsbar madrass som någon stuckit en kniv igenom
sprättat upp alla sömmar
och tvingat ut luften
"flyg mina små molekyler, nu är ni fria"
frihet är att inte vara instängd
jag vill bli fri från friheten
mitt hjärta har fastnat i en kamp om att slå sig löst
för det är att vara fri
att vara lössläppt
likt en prostitution säljer det sig
lägger upp sig och släpper lös
mitt blod pumpas ut sådär halvdant
precis som en boll med fel ventil
den passar inte riktigt i hålet
men luften tränger igenom ändå
jag andas inte längre
det är länge sen andetagen var självklara
in och ut är inte längre andetag
jag sålde mig för friheten
fångades för fem jävla spänn
för att sedan resignera som bankrutt
startade krig i mitt egna huvud
jag kunde aldrig vinna
men fördelen var att jag inte heller förlorade
det blev bara ett krig
frihet, så var det ja.

jag blev inte lycklig - bara lättad.

längesen jag bloggade
men det är helt okej
inte mycket har hänt
jag har jobbat
haft semester
gosat med timo
slagits med livet
njutit av livet
och börjat jobba igen.

ord är allt vi har
men åstadkommer ingenting
tänk på det,
Caroline.

won't you stay the night?

jag ligger på mina föräldrars balkong
solen får varje cell i min kropp att njuta
lyssnar på sommar i P1
Petra Mede inspirerar mig just nu
snart ska jag gå upp till min mors jobb
vi ska syssla med en hemlighet.

allt går lite upp och ner
men jag har semester
det är så otroligt skönt.

ta hand om er,
Caroline.