det kanske kommer en dag när jag är den som lämnar dig.

julhelgen lider mot sitt slut
på måndag fyller bror min år
då blir han tjugosex minsann
åren bara går och går
snart blir jag väl faster också
hoppas går ju iallafall.

på senaste har jag drömt mycket
väldigt tydliga drömmar
och fruktansvärt fina
frustrerande
hoppfulla
skrattretande
fantastiska
men aldrig mardrömmar
omväxling förnöjer.

för en stund sen var jag arg
det var bazzi som spökade
han om någon är frustrerande.

ta hand om er,
Caroline.

kan du ta med en hälsning till nån väldigt speciell?

så blev det julafton
natten försvann
sömnlös sådan
nu blir det jobb
sen ska jag mysa
och nedrans va jag ska mysa!

vi hörs under dagen
var rädda om er
älska din nästa,
Caroline.

julen nalkas
jag jobbar
myset kommer
allt blir bra.

<3

du är en fråga utan svar.

sakta tonade musiken ut
i takt med dina fotsteg
jag försökte komma ihåg melodin
nynnade den när du vände dig om
sjöng den när du började gå
och skrek när du var borta

hela världen stannade
drömmarna tappade sin färg
de förälskade blev ett par
ingenting blev som det skulle varit
eller som det någonsin skulle bli

ditt hjärta låg där jag lämnat det
kippade efter andan
precis som en fisk på land
eller en fågel under ytan
allt torkar i solen

jag var inte rädd för att mista dig
men när mistandet kröp intill
höll jag andan tills slutet
slöt ögonen och hoppades
det sved under mina ögonlock
när jag såg hur du gick
gång på gång på gång
på gång på gång på gång

jag river sönder alla foton
men sparar negativen
i ett undangömt kuvert
men alla väggar blir som glas
jag ser dig vart jag än går

it's getting me down my love.

"jag vill ha dig, caroline"
ingenting är intakt
en konstant påminnelse
var det vår framtid
allt som var jag och du
horan och madonnan
jag saknar dig
"har du inte gått än?"
toxin på min tungspets
sans och vett uteblev
& så gick du.

båda sidor nu.

Jag har spenderat en timme nu med att kolla upp vad som egentligen skrivs på diverse olika sidor. Förutom de tidigare nämnda positiva sakerna är det mycket moralkakor och klyschor så som att jag kommer skämmas för detta när jag blir "vuxen och förståndig", att jag är ung och dum, att arvikafestivalen har utnyttjat mig, att jag behöver bekräftelse, att jag kommer behöva psykologhjälp etc. Till deras besvikelse kan jag inte göra något annat än att skratta. Jag har inte blivit utnyttjad, jag känner mig inte bräcklig och i nöd av psykologhjälp. Och jag har inte gjort detta för att jag vill ha varken bekräftelse eller uppmärksamhet, men var självfallet beredd på att det skulle bli viss uppståndelse, något jag känner att jag kunnat hantera mycket tack vare underbara människor runt mig. såsom mina föräldrar, människorna bakom kampanjen och arvikafestivalen samt många randoms. Man ska kanske inte ropa hej innan man kommit över ån men jag kan säga att jag är betydligt starkare än så. Annars hade jag aldrig gjort detta.

Däremot blir jag ledsen när jag läser att mina föräldrar är ansvarslösa och dåliga. Hallååååå, jag är faktiskt vuxen? Och att mina föräldrar skulle vara dåliga föräldrar är så långt ifrån sanningen man kan komma. Det är sjukt va mycket kärlek jag fått av min mamma och pappa, hur mycket stöd de visat och alltid ställt upp.

Och för att svara på två väldigt ofta ställda frågor;
Nej, det ringer inga snuskgubbar till mig.
Och varför? - Jag tycker det behövs mer frispråkighet och när arvikafestivalen gav mig chansen att följa med på en fantastisk och upprörande resa var jag inte sen med att svara ja.

kom ihåg att det handlar om kärlek,
Caroline.

revolution was in the air.

så var cirkusen igång
den s.k. onanifilmen har publicerats
skriverier på både expressen och aftonbladet
och även i papperstidningarna idag
samt i NORGE (hahaha)
min inbox på facebook går varm
men det är bara trevligt
många positiva reaktioner
visserligen en del skit också
tänk att en orgasm kan verka så farlig
trots att det snart är 2010
det gör mig mållös
hursomhelst
vi får se vad som händer.

lev av kärlek,
Caroline.