en gång i en framtid
ska jag glömma
hur otäckt långt
jag är beredd att gå
för din närhet.
måndag, oktober 29
söndag, oktober 28
möt mig på andra sidan annorlunda riktning.
ikväll var GALET!
bara klapp och tjack, jag gillare.
damn!
peace,
Caroline.
bara klapp och tjack, jag gillare.
damn!
peace,
Caroline.
onsdag, oktober 24
a masterpiece torn to pieces.
ibland blir ju ingenting som man velat ha det och faktiskt tänkt sig, men livet går vidare ändå.
mot mörkare tider,
Caroline.
mot mörkare tider,
Caroline.
måndag, oktober 22
jag sjöng varje sång för dig.
idag tröstshoppade jag en micro, lite random snygga kläder och en wake-up light från philips <3
fucktits.
fucktits.
it's tearing through you and me.
nu ska jag få arslet ur vagnen och hylla två krönikor, den första är Kitty Jutbrings i punktse från i torsdags, http://www.aftonbladet.se/punktse/kolumnister/kittyjutbring/article1039152.ab
Egentligen är det mest andra delen av krönikan som fick mig att höja lite på ögonbrynet, om du inte orkar läsa den så ska jag snabbt sammanfatta det.
Hon anser att vi 50% av vår levnadstid hatar oss själva och resterande tid försöker få andra att gilla oss. Detta är såklart något som hon ifrågasätter och kritiserar. "Lyckad betyder inte alltid lycklig" är en känga åt att våra kära kändisar, som ofta är våra ideal, inte är de lyckligaste människorna, att framgång, utseende och pengar inte betyder att man är tillfreds med sitt liv. Kitty förespråkar att leva lite sunkigt, äta och dricka det man själv vill och hänga med personerna man gillar. Hade det inte varit för hennes avslut hade jag dock inte brytt mig utan mest tagit det som ännu en "jag är inte tillräckligt snygg och därför måste jag skriva att det är okej"-krönika. Hursomhelst, hon avsluta krönikan med följande, "Är det för att du sen när du ligger där på din dödsbädd, i slutet av ditt enda liv, ska kunna tönka:"Jag var i alla fall jävligt snygg."" För HUR många gånger har inte jag tagit livet med en klackspark och sagt "Jag är iaf snygg"?! Tänker hon komma och rasera hela min värld genom att säga att det inte är ett hållbart sätt att leva på?! DAMN GIRL! Cred till brudar som vågar vara sig själva och samtidigt bry sig om sitt utseende i lagoma doser, aka mig själv.
Den andra krönikan var Max Landegårds SL-krönika från i fredags och anledningen till att den ska creds är för att den fick mig att skratta riktigt gott, på tunnelbanan, något som jag sen levde på resten av dagen. Och nu hittade jag ingen länk till den så jag får heeeelt enkelt skriva hela krönikan här, jag vill ju inte riskera att tappa bort tidningen och sedan inte ha det nedskrivet.
Drömmen om Thåströms brorsa
När jag gick i mellanstadiet gick det ett rykte om att Thåströms brorsa körde tunnelbana. Imperiet slog väl störst när jag gick på dagis. Fröknarna hade ojat sig när vi små barn dansade i våra solkiga sockiplast i mjukrummet med vadderade hörn, och skrek "du ska va' president"!
Några år senare satt jag där, i första vagnen, mellan stationern Aspudden och Liljeholmen och skulle se om min kompis D hade sagt rätt. Vilken grej! Thåströms brorsa kanske spelar musik för oss om jag önskar en låt. Han kör säkert snabbare. Girar i kurvorna och skrattar sådär rått, något om staten och kapitalet, i högtalarna. Tåget stannade. Det var ett av de äldre tågen och jag hörde förardörren slå hårt när den sköts åt sidan. Jag tittade ut, men fick se en kvinna som såg ut som Mona Sahlin. Det var ju inte rätt.
Dagarna blev till månader och jag åkte mer. Mer röda linjen. Mer väntan, mer kollande. Hoppet var nästan slut när jag plötsligt hörde en sträv röst i högtalarsystemet när tunnelbanan närmade sig stationen. "Nästa Liljeholm... byte Fruängen och så..." Jag sken upp. Det måste vara han. Tåget stannade och jag stack ut huvudet och mötte honom öga mot öga. Det var en oborstad figur med en yvig frisyr och ett skamfilat anlete. Riktig rock 'n' roll. Jag sa med kacklande pubertet "Är det du som är Thåströms brorsa?" "Yes", sa Thåströms brorsa och sa i mikrofonen "Se upp för dörrarna, stänger'om". Sen stängde han dörren till förarhytten och körde iväg.
Nästa dag i skolan sprang jag fram till D och sa vem jag mött. D bara log och sa att allt bara varit ett skämt från första början. Men jag visste nog. Ingen kan säga byte till Liljeholmen på det sättet utan att vara Thåströms brorsa.
--
Hur skön var inte den krönikan! Jag satt där och fnissade för mig själv och tänkte att nejfan, ingen kan säga sådär utan att vara Thåströms brorsa. Så jävla klockrent!
ride on,
Caroline.
Egentligen är det mest andra delen av krönikan som fick mig att höja lite på ögonbrynet, om du inte orkar läsa den så ska jag snabbt sammanfatta det.
Hon anser att vi 50% av vår levnadstid hatar oss själva och resterande tid försöker få andra att gilla oss. Detta är såklart något som hon ifrågasätter och kritiserar. "Lyckad betyder inte alltid lycklig" är en känga åt att våra kära kändisar, som ofta är våra ideal, inte är de lyckligaste människorna, att framgång, utseende och pengar inte betyder att man är tillfreds med sitt liv. Kitty förespråkar att leva lite sunkigt, äta och dricka det man själv vill och hänga med personerna man gillar. Hade det inte varit för hennes avslut hade jag dock inte brytt mig utan mest tagit det som ännu en "jag är inte tillräckligt snygg och därför måste jag skriva att det är okej"-krönika. Hursomhelst, hon avsluta krönikan med följande, "Är det för att du sen när du ligger där på din dödsbädd, i slutet av ditt enda liv, ska kunna tönka:"Jag var i alla fall jävligt snygg."" För HUR många gånger har inte jag tagit livet med en klackspark och sagt "Jag är iaf snygg"?! Tänker hon komma och rasera hela min värld genom att säga att det inte är ett hållbart sätt att leva på?! DAMN GIRL! Cred till brudar som vågar vara sig själva och samtidigt bry sig om sitt utseende i lagoma doser, aka mig själv.
Den andra krönikan var Max Landegårds SL-krönika från i fredags och anledningen till att den ska creds är för att den fick mig att skratta riktigt gott, på tunnelbanan, något som jag sen levde på resten av dagen. Och nu hittade jag ingen länk till den så jag får heeeelt enkelt skriva hela krönikan här, jag vill ju inte riskera att tappa bort tidningen och sedan inte ha det nedskrivet.
Drömmen om Thåströms brorsa
När jag gick i mellanstadiet gick det ett rykte om att Thåströms brorsa körde tunnelbana. Imperiet slog väl störst när jag gick på dagis. Fröknarna hade ojat sig när vi små barn dansade i våra solkiga sockiplast i mjukrummet med vadderade hörn, och skrek "du ska va' president"!
Några år senare satt jag där, i första vagnen, mellan stationern Aspudden och Liljeholmen och skulle se om min kompis D hade sagt rätt. Vilken grej! Thåströms brorsa kanske spelar musik för oss om jag önskar en låt. Han kör säkert snabbare. Girar i kurvorna och skrattar sådär rått, något om staten och kapitalet, i högtalarna. Tåget stannade. Det var ett av de äldre tågen och jag hörde förardörren slå hårt när den sköts åt sidan. Jag tittade ut, men fick se en kvinna som såg ut som Mona Sahlin. Det var ju inte rätt.
Dagarna blev till månader och jag åkte mer. Mer röda linjen. Mer väntan, mer kollande. Hoppet var nästan slut när jag plötsligt hörde en sträv röst i högtalarsystemet när tunnelbanan närmade sig stationen. "Nästa Liljeholm... byte Fruängen och så..." Jag sken upp. Det måste vara han. Tåget stannade och jag stack ut huvudet och mötte honom öga mot öga. Det var en oborstad figur med en yvig frisyr och ett skamfilat anlete. Riktig rock 'n' roll. Jag sa med kacklande pubertet "Är det du som är Thåströms brorsa?" "Yes", sa Thåströms brorsa och sa i mikrofonen "Se upp för dörrarna, stänger'om". Sen stängde han dörren till förarhytten och körde iväg.
Nästa dag i skolan sprang jag fram till D och sa vem jag mött. D bara log och sa att allt bara varit ett skämt från första början. Men jag visste nog. Ingen kan säga byte till Liljeholmen på det sättet utan att vara Thåströms brorsa.
--
Hur skön var inte den krönikan! Jag satt där och fnissade för mig själv och tänkte att nejfan, ingen kan säga sådär utan att vara Thåströms brorsa. Så jävla klockrent!
ride on,
Caroline.
onsdag, oktober 17
'cause we need eachother.
"Please get out, get lost
You've hurt me one last time
I've had enough, the deal is off
But you should know that I believed
and loved you all along
Please leave while I'm still strong."
jag trodde aldrig att det skulle hända mig
det finns ingen anledning
det finns inget försvar
det är bara helt meningslöst
men varsågod, jag bjuder tydligen på den.
förresten så är jag fan påväg upp igen
NU JÄVLAR!
släpp loss,
Caroline.
You've hurt me one last time
I've had enough, the deal is off
But you should know that I believed
and loved you all along
Please leave while I'm still strong."
jag trodde aldrig att det skulle hända mig
det finns ingen anledning
det finns inget försvar
det är bara helt meningslöst
men varsågod, jag bjuder tydligen på den.
förresten så är jag fan påväg upp igen
NU JÄVLAR!
släpp loss,
Caroline.
fredag, oktober 5
onsdag, oktober 3
if I could be with you.
jag drömde världens, och då menar jag fan nästan världens skummaste dröm!
jag åkte till en fest som någon ville att jag skulle komma till, som visade sig utspela sig i mitt rum och amanda, fredriks lillasyster var där. vilket var sjukt konstigt för när vi började prata om killar och så blev hon fly förbannad och började skrika på mig om honom. vi hade värsta bitchfighten och allt. tillslut drog jag därifrån och mötte fredrik på parkvägen vid ängen för att beklaga mig om att hans lillasyster hatar mig. då svarar han något i stil med "men fattar du inte, hon är ju inte van vid att jag har någon", ah, något sånt sa han och syftade på svartsjuka också. då blev jag glad och kramades en massa. så strosade vi runt lite hand i hand upp mot centrum men sen skulle vi hem till mig, då visar det sig att han tydligen känner någon som bor i porten brevid, och allt som händer nu minns jag inte riktigt men jag gör en massa grejer på annat håll och han känner sig tydligen övergiven. men så möts vi när jag kommer tillbaka och går tillsammans med en drös av hans vänner och becca upp till min lägenhet. där tror jag att vi har det ganska trevligt, jag hälsar på alla och blablabla. men så ska de gå och då ställer sig en kille och pissar ner hela mitt toalettgolv, med flit xD något som vi självfallet säger att fredrik får torka upp eftersom det är hans vän. då säger fredrik "men det är ju bara hälla på lite vatten" och skrapar runt med fötterna i det. eeeeh, nu tror jag att jag vaknar.
detaljen som är utelämnad är att fredrik nångång presenterar mig som sin flickvän och att vi går runt och kysser varandra hela tiden. men det är en ganska jobbig detalj på sätt och vis. however.
fortsätt drömma,
Caroline.
jag åkte till en fest som någon ville att jag skulle komma till, som visade sig utspela sig i mitt rum och amanda, fredriks lillasyster var där. vilket var sjukt konstigt för när vi började prata om killar och så blev hon fly förbannad och började skrika på mig om honom. vi hade värsta bitchfighten och allt. tillslut drog jag därifrån och mötte fredrik på parkvägen vid ängen för att beklaga mig om att hans lillasyster hatar mig. då svarar han något i stil med "men fattar du inte, hon är ju inte van vid att jag har någon", ah, något sånt sa han och syftade på svartsjuka också. då blev jag glad och kramades en massa. så strosade vi runt lite hand i hand upp mot centrum men sen skulle vi hem till mig, då visar det sig att han tydligen känner någon som bor i porten brevid, och allt som händer nu minns jag inte riktigt men jag gör en massa grejer på annat håll och han känner sig tydligen övergiven. men så möts vi när jag kommer tillbaka och går tillsammans med en drös av hans vänner och becca upp till min lägenhet. där tror jag att vi har det ganska trevligt, jag hälsar på alla och blablabla. men så ska de gå och då ställer sig en kille och pissar ner hela mitt toalettgolv, med flit xD något som vi självfallet säger att fredrik får torka upp eftersom det är hans vän. då säger fredrik "men det är ju bara hälla på lite vatten" och skrapar runt med fötterna i det. eeeeh, nu tror jag att jag vaknar.
detaljen som är utelämnad är att fredrik nångång presenterar mig som sin flickvän och att vi går runt och kysser varandra hela tiden. men det är en ganska jobbig detalj på sätt och vis. however.
fortsätt drömma,
Caroline.
tisdag, oktober 2
känn efter, sitter mitt hjärta kvar?
(jag trivs så jävla bra i dina ögon
dina ganska tråkigt bruna
men alldeles fantastiska ögon.)
för allt i världen önskar jag verkligen att jag kunde sova nu, för jag ska upp om fyra timmar och på sjukhus är det ganska jobbigt att vara trött och framförallt är det jobbigt att försova sig eller sådär. men det är en fucking världslig sak egentligen för i slutändan handlar det inte om vem som lyckades bäst i skolan utan om vem som gick genom livet, utan att ångra sig och som i slutet kan säga att "fan, jag är så jävla nöjd med mitt liv". det handlar fan inte om att överleva utan om att faktiskt leva. jag önskar att det fanns mer tid.
du har bara nu,
Caroline.
dina ganska tråkigt bruna
men alldeles fantastiska ögon.)
för allt i världen önskar jag verkligen att jag kunde sova nu, för jag ska upp om fyra timmar och på sjukhus är det ganska jobbigt att vara trött och framförallt är det jobbigt att försova sig eller sådär. men det är en fucking världslig sak egentligen för i slutändan handlar det inte om vem som lyckades bäst i skolan utan om vem som gick genom livet, utan att ångra sig och som i slutet kan säga att "fan, jag är så jävla nöjd med mitt liv". det handlar fan inte om att överleva utan om att faktiskt leva. jag önskar att det fanns mer tid.
du har bara nu,
Caroline.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)