sakta tonade musiken ut
i takt med dina fotsteg
jag försökte komma ihåg melodin
nynnade den när du vände dig om
sjöng den när du började gå
och skrek när du var borta
hela världen stannade
drömmarna tappade sin färg
de förälskade blev ett par
ingenting blev som det skulle varit
eller som det någonsin skulle bli
ditt hjärta låg där jag lämnat det
kippade efter andan
precis som en fisk på land
eller en fågel under ytan
allt torkar i solen
jag var inte rädd för att mista dig
men när mistandet kröp intill
höll jag andan tills slutet
slöt ögonen och hoppades
det sved under mina ögonlock
när jag såg hur du gick
gång på gång på gång
på gång på gång på gång
jag river sönder alla foton
men sparar negativen
i ett undangömt kuvert
men alla väggar blir som glas
jag ser dig vart jag än går
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar