nu är jag tjugotvå år gammal
det är ganska många år ändå
som jag använt till att växa upp
precis som sig bör
men nu börjar det närma sig "på riktigt"
ni vet detdär som alla vuxna alltid pratat om
att själv blir som de - vuxen(!)
jag vet inte om jag någonsin blir det
för det verkar ganska trist och grått
och jag föredrar minsann färg.
glöm inte varandra,
Caroline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar