Jag är duktig på att inbilla mig saker. Det är sällan en bra sak. Bilden av andra som perfekta skapar fet jäkla prestationsångest i mig. Folk som orkar göra saker hela tiden, och med göra saker menar jag sociala sammankomster. Ha en massa bekanta som man pratar ytligt med, delta i samtal om solsidan på lunchen, sånt. Eller vara sådär svårt tjejigt estetisk. Måla, rita, pyssel, sånt. Jag tänker mig att det är såna tjejer folk gillar. Och med folk menar jag mest den bilden av en tjej som jag sett tillsammans med Fredrik. Min älskade fantastiska Fredrik. Som väljer att stå vid min sida. Han. Han skulle i mitt huvud ha en lite svår tjej som gillar murriga färger, inte bryr sig om sitt utseende, som planterar i gamla tekoppar, målar tavlor eller lägger pärlplattor. Jag är inget av detdär. Jag är en tänkande liten varelse som föredrar klara färger. Som gärna skulle vilja finna ro i att måla eller pyssla, men hellre sorterar. Jag skäms för att erkänna min osäkerhet. För att emellanåt behöva konstant bekräftelse. Jag vet att jag duger för mig. Men hur ska jag, simpla lilla jag, duga för fantastiska underbara Fredrik?
Deftones - Jealous Guy
Ibland tappar jag bort mig när jag skriver. Och slutar därför skriva.
Innan veckan är slut skickar jag in mitt lilla diktmanus för tryck. DETNI!
Ta hand om er,
Caroline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar