jag har tänkt lite på dethär med känslor
själv anser jag mig vara ganska stabil
i den bemärkelsen att jag inte går från ja till nej
eller från nej till ja för den delen
däremot möter jag konstant det hattandet
"du är så fin" blir tystnad
blir fyra månader senare "jag saknar dig"
för att sedan rinna ut i sanden.
känslor har jag själv gott om
men jag släpper lös mina känslor
jag blir galen när jag är kär
förtvivlad när jag är ledsen
helt enkelt väldigt intensiv
min värld går lätt under
och byggs ganska lätt upp igen
det har sina för- och nackdelar
men det är så jag är.
min undran är dock vad som skapar denna känsloförrvirring
självfallet är vi alla förvirrade every now and then
det är självklart att tvivlet ibland kommer smygandes
IBLAND!
inte var och varannan vecka
är det månne en dålig självkänsla som ligger bakom
man känner att det är bäst att backa ur innan det blir för mycket
för mycket av vadå förresten?
om det är känslor som skrämmer
ja då vet jag inte vad jag tar mig till
det bär eller brister - så är livet.
detdär didn't make any sense
men jag behövde få det ur mig.
släpp sargen och kom in i matchen,
Caroline.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar