min pappa.

det är snart två veckor sen det var fars dag
en i min mening amerikansk låtsastradition
som i sverige har blivit ännu en presentdag
inget fel på presenter eller sådär
men det är inte längre gåvor från människa till människa
eller så är det jag som är pretentiös.

hursomhelst så är detta för och till min pappa.

Det krävs mer ord är jag besitter för att kunna beskriva vår relation, älskade pappa. Men jag tänker ändå försöka skapa en rättvis bild med hjälp av de orden jag kan. Du vaggade mig till sömns när jag var liten, höll mig i handen när jag reste mig för första gången, släppte motvilligt taget om plankan på cykeln när jag bestämt skulle kunna själv (sen plåstrade du om mig otaligt många gånger), du stöttade mig varje gång jag bestämde mig för att testa en ny sport, du varnade mig för pojkar men lät mig ändå pröva och fanns sedan där när kärleken svek, du öppnade mina ögon för musiken och berättade bättre historier än någon sagobok om världen bakom tonerna. Du lyssnade nyfiket när jag hade något att berätta och dela med mig av. Jag är oerhört tacksam för att du fått mig att växa som människa. För att du stöttat mig trots att mina tankar inte stämt överens med dina och du tyckt att mina beslut varit tvivelaktiga. Det är sann kärlek i allt du gjort och gör för mig, pappa. Ovillkorlig och av den vackraste sort. Så vilket smeknamn du än väljer att kalla mig så är det sant, jag kommer alltid vara din prinsessa, vildvittra eller helt enkelt bara din dotter. Och det är jag stolt över.
Tack för att du finns.

En dag ska mina ord göra dig rättvisa. Men sålänge får det vara såhär.

Jag älskar dig,
Caroline.