Jag tar bilder på mig själv i mörkret
jag finns även om det inte syns
ingen annan kan bekräfta det
bilden talar sitt tydliga språk
mörker
ingenting
oskärpa.
Ser en kropp jag inte känner igen
det är nog bra att det blivit så här
jag har slutat se mig själv
bilden av mig är skev
min fysiska attribut
min diffusa känsla av att vara
mitt namn får mig att börja gråta
jag vet inte vem Caroline är.
Himlen har börjat svartna om nätterna
jag vill säga så mycket
men orden kommer inte ut
de existerar inte ens
allt jag har är en explosiv laddning av känslor
känslorna går inte ihop
de reagerar med varandra
likt kemiska syskon som avskyr varandra
och slutar i en implosion
som fyller mina ögon med tårar.
Mina lungor tycks vara inkapabla att ta upp syre
det är en sjukdomsbild bortom sjukvårdsguiden
ljus blir mörker
mörker blir ljus
jag vet inte vem du är
du vet inte vem jag är
men vi saknar oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar