tisdag, september 21

dagens politiska tanke.

Jag tänker inte skriva ett inlägg om hur hemskt det är att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen. Jag tänker inte lovprisa att Alliansen tog hem en seger. Jag tänker inte beklaga mig över att de rödgröna gjorde ett bedrövligt val.

Däremot accepterar jag det demokratiska beslut som en del svenska folket fattat. Sverigedemokraterna har ett absolut svar på en fråga som legat under ytan hos människor men som inte diskuterats eller fått plats i media, flykting- och integrationspolitik. Hur skulle det se ut egentligen, vi är ju så öppna och accepterande i Sverige. Det är vår kultur. Det är också vår kultur att tro att någon annan tänker visa samma acceptens som vi själva gör i Sverige. Jag tror att det skapat en konflikt i många. Och istället för att kräva från de övriga partierna att ta tag i frågan så har de röstat på Sverigedemokraterna. I smyg.

Det är i sökandet efter svar som moderaterna fångat väljare från vänstern. Vänsterblocket har inte gett konkreta svar på tillräckligt många frågor. Med hjälp av Miljöpartiet är deras miljöpolitik full av pragmatiska lösningar och vettiga krav, något som gör att MP bidrar med röster och nu är Sveriges tredje största parti trots sin ringa storlek. Socialdemokraternas slagord solidaritet fungerar inte längre för att locka väljare. Det är ett ord, liksom många andra, som blivit just precis vad det är, ett ord och enbart det. I ett land där vi KAN få det bättre och bättre vill vi också ha det. Visst kan vi prata om utförsäkring av de sjuka och svaga, att skattesänkningarna bara gynnar de rika och att det är på bekostnad av de som har mindre. Men vi måste också få prata om de som fick hjälp att efter en lång sjukskrivning ta steget tillbaka in i arbetslivet genom arbetsträning och dylikt. Det är förvisso en relativt låg siffra som helt kommit tillbaka in i arbetslivet. MEN det är en betydligt högre siffra än om det fortsatt som innan. Och jag tror att tänket "allt till alla (men mest till mig)" präglar många svenskar. Och det är inget fel med det. När vi har allt inser vi förhoppningsvis att vi har mer än vi behöver och kommer då sluta överkonsumera, göra något viktigt av våra pengar, få tid till att tänka, hjälpa andra etc. Det finns alltid två sidor av myntet. Hursomhelst.

Igår blev jag faktiskt upprörd över demonstrationerna MOT Sverigedemokraterna. Jag såg flertalet skyltar där det stod "Sverigedemokraterna ut ur riksdagen!" och där är problemet. Vi skyller bristen på konkret och direkt demokrati på Sverigedemokraterna och dess väljare från och med nu. Men Sverigedemokraterna fick röster av en simpel anledning; vi söker svar.

Ingen kan älska alla, men alla kan älska någon.

Ta hand om er,
Caroline.

1 kommentar:

Tom sa...

Du är så klok du. Uppenbarligen finns det ju ett behov av ett parti som Sverigedemokraterna, det är väl inte så mycket att bli upprörd över, och speciellt inte när dom kommit in på demokratisk väg. Ha det gott! /Tom