vi skulle bli två hopplösa stjärnor.

imorse slog jag av en tanke
solen sken och snön glittrade
ordet smällbär dök upp i mitt huvud
egentligen vet jag inte varför
men det var absolut trevligt
jag vet inte om det heter smällbär
det gör det iallafall för mig
när jag stod där i solen
tänkandes på smällbär
målades en värld upp inom mig
fylld av minnen från många år tillbaka
hur jag och andra barn lekte på gården
där det fanns smällbärsbuskar i massor
man tog en så stor näve man kunde
kastade smällbären på marken
och klampade sönder dem
högst smäll vann inte
men vi strävade ändå mot det
fram tills några år sedan
då buskarna grävdes bort från gården
tog jag alltid en näve när våren värmde
skrattade för mig själv
och åstadkom några bra smällar
det kräver en viss teknik har jag lärt mig.

jag har så mycket vackra minnen
som var en självklarhet och vardag då
men som nu är någon jag vårdar ömt
saker som ingen kan ta ifrån mig
ingen någonsin.

ta hand om er,
Caroline.