Jag och mami såg precis ’I skuggan av värmen’, en film fritt baserad på boken av Lotta Thell. Jag läste boken för något år sedan. Det är en otroligt tung bok som från början var tänkt som ett avskedsbrev till Erik när missbruket än en gång slukade henne hel.
I filmen spelas Erik, denna fantastiskt starkt och otroliga människa, av Joel Kinnaman. Och vilket skådespel! Jag är tagen på sängen och djupt rörd. Återigen förälskar jag mig i Erik, om möjligt ännu mer i filmen än boken, han ger allt han har för att rädda sitt livs kärlek ur heroinets klor och det är vackert. Det är så fruktansvärt vackert på papper som på film. Visserligen är filmen lite ”Hollywood”-ifierad men det är inget fel i min mening, jag gillar när saker är lite vackrare och lite mindre svåra än verkligheten.
När Erik i filmen håller Eva hårt i sina armar för att stilla hennes värsta ångest under avtändningen. Hon skriker tills all luft tar slut och då skriker hon ännu mer. Hans famn slukar henne. Det är vackert. Och jag inser hur stort det är att ha någon som älskar en så hämningslöst, genom allt och tillbaka igen. En tråkig grå dag kommer jag ha min egna Joel Kinnaman. Som stannar tills solen tittar fram igen. År ut och år in. Det gäller bara att orka vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar