en stilla undran.

Ibland undrar jag stillsamt varför jag inte lyckas skaffa mig ett vettigt förhållande. Jag anser att jag är en ganska hyvens tjej med bra genpool och huvudet på skaft. Trots allt detta så verkar något stå ivägen för mig och kärlek. Visserligen är väl inte ett förhållande min högsta önskan just nu men det vore trevligt att bara veta om man är kapabel till det eller inte. Sen måste jag väl erkänna att jag är ganska kräsen också. Men faktumet kvarstår att när jag träffar någon som jag kan tänka mig att försöka med så går det på ett eller annat sätt alltid käpprätt åt skogen. Detta är inget jag skriver för att verka gnällig utan jag hoppas innerligt att någon människa som analyserat mig skulle kunna ge ett svar på mina frågor. Skrämmer jag iväg killar? Varför fastnar jag i vänskapsfacket? Är jag för intensiv och komplex? Osv.